14 November

Det här med att jag skulle starta Emo-blogg hände aldrig riktigt, det är nog lika bra det. Det blev ett tappert försök, men sen insåg jag att citatet jag postade snarare var peppande. vilket jävla misstag! Detta med att vända ut och in på sig själv inför folk man inte känner är någon sjuk grej som hängt med sen skunktiden. 4 års publik dagbok fylld med ångestutbrott, låtcitat och kodade meddelanden plus ett par “fanfanfanfanfan”-inlägg.
Jag förbannar mig att jag löpte bersäk över den stackars lilla lila med jämna mellanrum och tog bort alla inlägg, det hade varit fantastiskt att ha kvar, läsa och skämmas över och kanske visa sina barnbarn! Det hade varit fint med en liten revival så här ett par år senare, men emobloggen 2008 blev inte av, främst därför att:

1. jag trist nog mär bättre nu, dvs tjuter inte i tid och otid.
2. jag är vuxen nog nu att hålla allting inom mig! :D

Nu ska jag gå och köpa violglass, kanske världens bästa smak.